Svenska skogar

Skogar

Fjärilar

Fjärilar

Liljekonvalj

Växter

 

 

 

 

 

 

Mindre flugsnappare

Polygonjord

Polygonjord på Öland

 

 

Marken

Det är stor skillnad i växtlighetens artsammansättning och frodighet mellan olika platser. Örtrika lövskogar skiljer sig dramatiskt från tallskogar där endast lavar finns under träden. En viktig orsak till att växtligheten utvecklas så olika är markens sammansättning. Marken består av de lösa avlagringar som finns ovanpå berggrunden. Villkoren för växtligheten påverkas av vilka bergarter som finns och hur jordlagret är uppbyggt på platsen. Jordlagret har ofta samma mineral-sammansättning som berggrunden under.

En viktig skillnad mellan olika bergarter är hur lätt de vittrar. Granit och gnejs är hårda bergarter och vittrar långsamt. Det gör att de inte tillför så mycket mineralämnen till marken. Kalksten och flera andra sedimentära bergarter ger en bra odlingsjord genom att vittringen frigör rikligt med mineralnäringsämnen. Kalksten har dessutom egenskapen att motverka försurning. Många växter är känsliga för lågt pH och finns bara i områden med kalksten. Detta är tydligt på Öland och Gotland där kalksten dominerar berggrunden.

Svenska jordarter

Jordarter är naturligt bildade avlagringar av olika slag. Vissa jordarter, mineraljordar, utgörs av oorganiskt material i form av bergarter och mineraler. Mineraljord består av korn med varierande storlek från lerpartiklar till stora stenar. I Sverige har det mesta av mineraljorden transporterats av is och vatten och avsatts på en ny plats. Morän är den vanligaste jordarten i Sverige. Finkorniga jordarter finns framförallt i de mellansvenska slättområdena. Organiska jordarter bildas genom att organismer, främst växter, inte bryts ned fullständigt. Vanligen sker detta i syrefattiga miljöer. Torv, dy och gyttja är organiska jordarter som förekommer i Sverige.

Morän och isälvsavlagringar

Inlandsisen plockade upp och transporterade material som sedan avlämnades när isen smälte. Detta gav upphov till jordarten morän som innehåller en blandning av alla kornstorlekar. Morän utgör ungefär 75% av jordtäcket i Sverige. I områden med lättvittrad sedimentär berggrund, som kalksten och lerskiffer, förekommer lerrika moräner. De bildades genom att bergarterna lätt mosades sönder av isen och sedan vittrade till små lerpartiklar.

När landet höjde sig ur havet kom den nya stranden att påverkas av vågorna. Lerpartiklar och andra små korn sköljdes ur strandområdet och transporterades ut i havet där de sjönk till botten. En moränjord som påverkats av vågor sägs vara svallad. Små kornstorlekar är urtvättade från svallad morän. Betydligt mer små korn finns kvar i moränmark ovanför den högsta kustlinjen, vilket gör denna mer näringsrik än den svallade moränen som ligger under HK.

På många platser är moränen påverkad av isälvar och blir då i viss mån sorterad. Materialet i isälvsavlagringar är dessutom mer rundat och slipat jämfört med materialet i en morän.

morän isälvsavlagring

Skog på isälvsavlagring

Tallskog på morän eller isälvsavlagringar är en vanlig kombination. Det rundade materialet avslöjar att detta är en isälvsavlagring. Markerna en bit bort innehåller morän som inte påverkats av rinnande vatten. Morän innehåller därför mer kantigt material.

Finkorniga jordarter

De minsta kornen, silt- och lerpartiklar, förs med rinnande vatten ut i sjöar och hav där de sjunker mot bottnen och bildar finkorniga sediment. När landet senare höjs ur vattnet uppstår lerslätter av det som tidigare var havsbotten. På det sättet bildades finkorniga jordar på de slätter som vid istidens slut låg under havets yta.

Finkorniga sediment finns rikligt runt Vänern, i Östergötland och i Mälarlandskapen. Finkorniga jordar lämpar sig väl för odling. För det första har de en god vattenhållande förmåga vilket gör att det även under torra sommardagar finns vatten att tillgå för växterna. För det andra gör de små kornen att marken kan innehålla mer näring. Mineralämnen som kalciumjoner (Ca2+), magnesiumjoner (Mg2+) och nitratjoner (N3-), finns normalt på markpartiklarnas yta.

Ju större totalyta partiklarna i marken har, desto mer näringsämnen finns tillgängliga för växterna. Om en kub som rymmer 1 dm3 fylls med tärningar som har sidan 1 mm ger detta en total yta på 6 m2 . Om tärningarna i stället är stora som lerpartiklar, och har en sida på 0,001 mm, ger detta en totalyta på 6000 m2. Det är den större ytan i lerjordar som gör att de har mer näringsämnen tillgängliga för växterna än grovkorniga jordar. Några av världens bördigaste jordbruksmarker finns i deltaområden och längs floddalar där finkornigt slam har avsatts. Som exempel kan nämnas Nilen, Gula floden och Ganges.

 


Torv

Torv är en organisk jordart som bildas på platser där nedbrytningen inte sker fullständigt. Torven ligger ovanpå berggrund eller mineraljord och innehåller inte mineralkorn. Om torvlagret är tjockare än en halv meter räknas jordarten som torv. Varje år bildas nytt växtmaterial som bygger på torven. Vitmosstorv, som är den vanligaste torvtypen i Sverige, bildas i mossar genom att vitmossa undgår nedbrytning på grund av syrebrist och lågt pH.

Jordmåner

Jordmånen är den översta delen av jordtäcket och ligger ovanpå jordarten. Den skiljer sig från jordarten genom att den påverkats av växtlighet och klimat under lång tid. En jordmån bildas genom biologiska, kemiska och fysikaliska processer i marken.

podsol brunjord

Podsol,vänstra delen

Podsol utvecklas genom att syror bildas vid nedbrytningen av förnan. Syrorna gör att metalljoner urlakas och rör sig nedåt med vattnet. Blekjorden blir askgrå när metalljonerna försvinner. Längre ned är pH-värdet högre. Där fastnar metalljonerna och rostjorden utvecklas. Daggmaskar trivs inte i den sura jorden. Ingen omblandning sker och jordmånen blir skiktad.

Brunjord, högra delen

Brunjord saknar de tydliga skikt man kan se i en podsolprofil. Nedbrytningen går snabbt och det organiska materialet blandas av daggmaskar med den mineraljord som finns under. Mineral­jorden är här i allmänhet finkornig och kalkhaltig. Mull är en grynig blandning av organiska rester och mineraljord.


En jordart med viss kornstorlek och mineralsammansättning ger tillsammans med ett visst klimat möjlighet för vissa växter att etablera sig. Tillsammans påverkar dessa faktorer det översta jordlagret som utvecklas till en jordmån. Podsol är en jordmån som finns i svalt och fuktigt klimat, ofta i barrskogsmiljö på morän. Jordmånen är vanlig i barrskogen i de norra delarna av Europa, Asien och Amerika. Podsol är Sveriges vanligaste jordmån och utgör cirka 70% av landytan. Brunjord är Sveriges näst vanligaste jordmån. Den är rik på maskar och andra grävande organismer och därför väl omblandad och genomluftad. Den finns i måttligt varmt klimat med en nederbörd som är jämnt fördelad över året. För 5000 år sedan var brunjord den vanligaste jordmånen i södra Sverige. Genom klimatförändringar, markvittring och barrskogsplantering har brunjorden till stor del omvandlats till podsol. Brunjord dominerar fortfarande i Skåne och Mellansveriges slättbygder.

jordbruk