Svenska skogar

Skogar

Fjärilar

Fjärilar

Liljekonvalj

Växter

 

 

 

 

 

 

Mindre flugsnappare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

byrums raukar

Geologi

Mineralämnen i marken, gaser i den omgivande luften och inte minst vatten är förutsättningar för det liv som finns på vår planet. Cirkulationen av ämnen på jorden innebär ofta geologiska kretslopp över långa tidsrymder. De partiklar som nu hamnar på havsbottnen kan vara berggrund på land om 300 miljoner år.

Jordklotet

Vår planet är uppbyggd av ett stort antal grundämnen och kemiska föreningar. Dessa ämnen kan vara i antingen fast form, vätskeform eller gasform. Förändringar i temperatur och tryck gör att ämnen växlar mellan de olika tillstånden. Jordklotet kan delas in i tre sfärer. Ordet sfär betyder klot.

Atmosfären ("gasklotet") är det gashölje som omger jorden.

Hydrosfären ("vattenklotet") är allt vatten som finns på jordens yta och i atmosfären.

Litosfären ("stenklotet") utgörs av den fasta yttre delen av jordklotet.

Ofta används också uttrycket biosfären som är den delen av planeten där liv förekommer.


Atmosfären

Atmosfären är den gasbubbla som omger jorden. Gaserna i atmosfären är viktiga för att levande varelser ska kunna utbyta ämnen med omgivningen. Exakt var atmosfärens gräns finns är svårt att säga, men ofta anges atmosfärens tjocklek till mellan 3000 och 10000 km. Den del av atmosfären som liv kan finnas i är dock betydligt tunnare, inte mer än 20 km, för människans del endast ca 6 km. Eftersom luften blir allt tunnare ju högre upp man kommer räcker inte syret för så energikrävande djur som människan.

atmosfären

Atmosfärens skikt

Atmosfären delas in i fyra skikt. Bilden visar hur temperaturen varierar på olika höjd. Närmast jordytan finns troposfären där allt väder utspelar sig. Temperaturen i troposfären faller med stigande höjd. I termosfären stiger temperaturen på grund av solinstrålningen.

Troposfären är det skikt av atmosfären som ligger närmast jordytan. Här sker allt sådant som ger upphov till det vi kallar väder, t.ex. åska, vindar, molnbildning och nederbörd. När jorden var ny saknades troligen atmosfär. Den bildades genom utsläpp från vulkaner. Vanliga gaser i den första atmosfären var kvävgas, koldioxid, svavelväte och metan. Atmosfären innehöll från början inget fritt syre i form av O2-molekyler. Syrgas har tillförts atmosfären som en följd av bakteriers, algers och växters fotosyntes under flera miljarder år. Syrgasen är viktig i atmosfären, dels därför att alla djur använder sig av den, men också därför att ozon (O3 består av syre. Utan ozonskiktet i strato­sfären vore liv inte möjligt på land, då ozonet skyddar jorden från alltför hög dos av UV-strålning. Den urtida höga koldioxidhalten har minskat genom att levande organismer har bildat kolhaltiga kemiska föreningar som sedan lagrats i sediment. Kolet finns nu bundet i kalksten och fossila bränslen som olja, naturgas och stenkol.

Gas Namn Andel, volymprocent
N2 Kvävgas 78,1
O2 Syrgas 20,9
Ar Argon 0,9
CO2 Koldioxid 0,0390 (år 2010)

 

Gaser i atmosfären

Tabellen visar de fyra vanligaste gaserna i atmosfären. CO2-halten har ökat från 0,028 % år 1750 till 0,0390 % år 2010. Förutom gaserna i tabellen finns även mindre mängder av andra gaser samt en varierande mängd vattenånga.


Hydrosfären

Hydrosfären är allt det vatten som finns på jordytan och i atmosfären. Det flytande vattnet har delvis kommit från atmosfären genom att vattenångan kondenserade när jordytan svalnade. Kometer och meteoriter innehåller också vatten som tillförs jordens hydrosfär vid nedslag. Resten av vattnet har tillförts genom vulkanisk aktivitet då en del av det vatten som finns i jordens inre har kommit upp till jordytan.

vattentillgångar

Jordens vatten

Endast 2,5% av jordens vattenresurser är sötvatten. Bara en liten del av det är någorlunda lätt att utnyttja för oss människor.

Av allt vatten i hydrosfären finns 97,5% i form av saltvatten. Det mesta av sötvattnet finns i inlandsisar och glaciärer. Vattnet på jorden cirkulerar i ett kretslopp som drivs av energin i solstrålningen. Värmen får vatten att avdunsta från mark, sjöar och hav. En del vatten kommer också från växtlighet som avger vattenånga till luften. Varm luft kan innehålla mer vattenånga än kall luft. När varm luft stiger och avkyls kondenserar vatten­ångan och bildar vattendroppar eller iskristaller. På detta sätt bildas moln. Molnen förs bort med vinden och kan avge sin fuktighet på en helt annan plats än där de bildades. Den största avdunstningen sker från havet. En stor del av det vattnet kommer att transporteras in över land och falla som nederbörd där. Vattnet samlas som ytvatten i sjöar och vattendrag eller sipprar ned genom marken.

Markvatten är det som växterna lättast kan ta upp. Markvattnet fortsätter nedåt tills det når grundvattenytan. Grundvatten är ofta mycket rent efter att ha filtrerats genom ett lager av jord och används på många platser som dricksvatten. Grundvattnet strömmar sakta mot lägre terräng och fyller på sjöar och vattendrag. Så småningom kommer vattnet tillbaka till havet. Den nederbörd som faller över berg kommer ofta att ligga kvar som snö. Under vintern växer snölagret för att sedan smälta under vår och sommar. På detta sätt uppstår ett naturligt vattenmagasin som via smältvatten förser lägre liggande områden med vatten. Många av Asiens stora jordbruksområden är beroende av smältvatten från Himalayas snötäcke och glaciärer. Samma fenomen finns i mindre skala i Europa. Vår fjällkedja och Alperna är exempel på höjdområden som utgör vattenmagasin.

vattenreserv

Vatten för sommaren

Smältvatten från snö och is i bergstrakter förser många av världens floder med vatten. Bilden är tagen i Norge vid midsommartid.


Litosfären

När jorden var nybildad var ytan en flytande massa av smält berg. Allt eftersom temperaturen sjönk stelnade bergartssmältan och bildade jordskorpan. Innanför det tunna ytskiktet finns manteln som delvis består av trögflytande material. En genomskärning av jorden visar hur tunn jordskorpan är. På vissa ställen är det bara fem kilometer ned till manteln. Innanför manteln finns en kärna av järn som är fast längst in, men har ett flytande yttre skikt. Elektriska strömmar i den yttre kärnan ger upphov till jordens magnetfält. Detta skyddar jorden från en del av den dödliga strålning från rymden som annars skulle nå jordytan. Litosfären är jordskorpan och den yttre, fastare delen av manteln ned till cirka 100 km djup. Litosfären består av ett antal plattor som "flyter" på manteln. Rörelser i manteln gör att litosfärens plattor, och därmed kontinenterna, rör sig i förhållande till varandra. Plattornas rörelser gör att jordytan hela tiden förändras. Kontinenter flyttar sig och bergskedjor bildas till följd av att plattor kolliderar. Om inte nya berg bildades på detta sätt skulle jordytan för länge sedan ha smulats ned och bildat sediment i ett jämngrunt hav. Något land skulle inte finnas på jorden.

jordens skikt

litosfärsplattor

Några av litosfärens plattor

Kontinenterna ligger på olika plattor som rör sig i förhållande till varandra. Om plattorna kolliderar bildas bergskedjor och djuphavsgravar. Siffrorna anger förändringar i cm/år.

Litosfärplattornas rörelser leder till att avståndet mellan Australien och Nord­amerika minskar med nästan tre cm årligen. Nordamerika och Europa glider isär med knappt två cm per år. Vid sprickan mitt i Atlanten bildas en oceanrygg genom att magma kommer upp och stelnar när den möter det kalla havsvattnet. Vid gränserna mellan plattorna sker ofta jordskalv på grund av friktionen. Plattorna fastnar i varandra och när de plötsligt lossnar utlöses ett skalv. Hur kraftig en jordbävning är anges enligt Richterskalan, som ger ett mått på hur mycket energi som frigjorts vid skalvet. Magnituden 9 betyder att skalvet är 32 gånger kraftigare än ett skalv med magnituden 8. Jordskalvet väster om Sumatra den 25 december 2004 hade styrkan 9,1 och orsakade en tsunami (flodvåg) efter­som det skedde under havet. Omkring 230000 ­människor antas ha omkommit när tsunamin slog in över stränderna runt Indiska oceanen. Vårt land ligger långt från närmaste plattgräns. I Sverige är det därför ovanligt med kraftiga skalv. Av en helt annan anledning är det vanligt med små jordbävningar. Eftersom landet fort­farande reser sig efter att ha varit nedpressat av inlandsis, sker ofta skalv på mellan 1 och 2 på Richterskalan. Ibland kan skalven i Sverige nå över 4 och orsaka skador på byggnader.

plattektonik

Litosfärsplattor rör sig

Vid kollisioner mellan två plattor kan resultatet bli djuphavsgravar och bergskedjor. Till vänster i skissen visas hur en oceanisk litosfärplatta förs ned under en kontinental platta med en djuphavsgrav som följd. Dessutom bildas en bergskedja vid kollisionen. Även vulkanisk aktivitet sker vid gränsen. Den oceaniska plattan smälter på väg ned i jordens inre vilket leder till vulkanism ovanför. När två oceaniska plattor glider isär kommer magma upp från manteln och bildar ny havsbotten. Resultatet blir en bergskedja (oceanrygg).