Geologi - Bergarter


Översikt	Bergarter	Jordarter	Jordmåner	Odlad jord

I en del bergarter kan man se de ingående mineralen som små korn eller strimmor med olika färg. En vanlig bergart i Sverige är granit som oftast består av mineralen kvarts, fältspat och glimmer. Bergarter delas in i tre grupper beroende på hur de har bildats.

Magmatiska bergarter

Sedimentära bergarter

Metamorfa bergarter

De tre typerna av bergarter kan omvandlas till varandra i ett geologiskt kretslopp. En viktig del i detta kretslopp är vittring. Vittring innebär att bergarter sönderdelas till allt mindre bitar. Oftast sker detta genom inverkan av is, rinnande vatten eller vågor. Sand och lera kan sedan bygga upp tjocka sedimentlager på bottnen av sjöar och hav. Även växtrötter och kemisk påverkan från syror bidrar till vittring. Mineralämnen frigörs ur bergarten, transporteras med vatten och kan senare fastna någon annanstans.

Magmatiska bergarter

De magmatiska bergarterna bildas när magma stelnar. Det kan ske när smält berg kommer upp till jordytan i samband med att lava strömmar ut ur en vulkan. Magmatiska bergarter kan också bildas i gångar och sprickor nere i jordskorpan. Ju närmare jordytan magman befinner sig desto snabbare stelnar den. Om avsvalningen går långsamt kommer mineralerna att växa till stora kristaller. Några exempel på magmatiska bergarter är granit, diabas och basalt. Granit har bildats djupt ned och har stora mineralkorn medan basalt har bildats ytligt och ibland har stelnat så snabbt att den innehåller gasbubblor. Granit och diabas är vanliga bergarter i Sverige. Båda har uppstått nere i jordskorpan och har kommit fram genom att ovanliggande berg vittrat bort.

Granit	Diabasbranter på Halleberg	Grosshamn i Bohuslän med granitklippor

Porfyr

Sedimentära bergarter

Sedimentära bergarter är uppbyggda av vittringsprodukter från äldre bergarter och ibland även rester av växter och djur. Vittringsmaterial transporteras av vatten, is, vind eller genom sin egen tyngd till lägre liggande landområden eller havsbassänger där det avlagras, sedimenterar. Sedimenten innehåller också en varierande mängd organiskt material. Genom att sedimenten packas av sin tyngd och salter fälls ut och kristalliserar i hålrummen kommer de små partiklarna att kittas ihop till en fast bergart. Några exempel på sedimentära bergarter är kalksten, lerskiffer och sandsten. Sedimentära bergarter är förhållandevis mjuka och vittrar lätt när de kommer upp till jordytan där de utsätts för väder och vind. I sediment som avsätts i hav finns ofta rester av djur. De varierar i storlek från mikroskopiska plankton till stora djur. När djuren dör sjunker de till bottnen. Skalen och skeletten packas ihop och blir så småningom fossil i de sedimentära bergarter som bildas. På många platser kan man i kalksten finna fossil av ortoceratiter, en typ av bläckfisk med långa rörliknande skal, som levde för bortåt 500 miljoner år sedan.

Kalksten på Gotland. Märgel som är mycket rik på fossil. Blåhäll.	Kritaklippor vid Dover	Kol i Fyledalen i Skåne.

Konglomerat	Krita-tertiär	Lerskiffer

Kalksten i Dala kalkbrott	Rödfyr, rest från kalkbränning med alunskiffer

Metamorfa bergarter

Ordet metamorfos betyder förvandling. Metamorfa bergarter har bildats genom att äldre bergarter utsatts för högt tryck och hög temperatur långt under jordytan. Detta kan ske när en litosfärsplatta trycks ned under en annan platta vid en kollision. Under lång tid sker sedan en omkristallisering av de ursprungliga mineralen. Det kan leda till att nya mineral uppkommer. Omvandlingen kan även vara orsakad av förändringar i den kemiska sammansättningen genom att lösningar av salter inlagras i bergarten. Om det förekommer rörelser under metamorfosen kan bergarten få ett vackert skiktat eller veckat utseende. De metamorfa bergarterna har varierande egenskaper beroende på vilken bergart de bildades ur. Gnejs kan ha flera olika ursprung, men är ofta en omvandlad granit.

Marmor är omvandlad kalksten och kvartsit har oftast ursprungligen varit sandsten bildad av kvartssand.

Gnejs

Pieta, en av de mest berömda marmorstatyerna i världen, gjord av Michelangelo på 1500-talet. Peterskyrkan i Rom.

Staty av marmor i Vatikanmuséet, Rom.